Hofors igen..

Hemma i Hofors igen; och det känns varken bra eller dåligt. På en månad glömmer man bort hur stort saker kan vara- och min lägenhet är bra mycket större än fridas.

Saknar henne som bara den. Märker ibland att jag är på väg att ropa nått till vardagsrummet eller sovrummet; för att inse att hon inte är här och jag är inte där. Det är läskigt hur snabbt det tar för att bli vana sambo's egentligen. Ujuj.